Ibland kan man känna sig som en hund när man kommer fram till sin närmaste chef på företaget och berättar om sina arbetsmässiga åstadkommanden. Chefen i sin tur kanske klappar en på huvudet och förstärker maktförhållandet ytterligare. Man blir påmind om att karriärstegen har flera trappsteg. Och att man befinner sig en bra bit ner. Så varför blidkar man då sinachefer? Varför bekräftar man sin plats i företagets lägre led? Även om man inte är medveten om det handlar det inte om bekräftelse lika mycket som att man vill ta sig fram i företaget. En drift att göra karriär. Ingen vill ligga kvar i botten och skvalpa som tveksam säljare med billig laptopväska och Dressman-slips.

Titta upp och framåt

Vill man göra karriär inom den branschen eller det företag man befinner sig i gäller det att hålla ångan uppe. Man fjäskar inte. Man avlägger rapport, som det heter. Ska man upp i företaget där luften är friskare och där lönen är lite mer skälig måste man trampa vatten och sikta uppåt. Den närmaste chefen inom ett företag, förslagsvis en avdelningschef är inget annat än en sten på vilken tu tar dig över det rusande vattnet som är företagsvärldens stress. Varje liten underchef man kommer ikapp och lägger bakom sig är en pinne på karriär-stegen. Det gäller därför att vara professionell och respektfull. En vän är värd i företaget är oändligt mycket mer än en fiende.

Så höj blicken när ingen tittar och sänk den respektfullt när du klättrar.